Då det här är en ny blogg ska jag uppdatera lite om ett par åsikter jag har angående människor födda med silversked i munnen - Jag har inte mycket respekt för dom och jag har inte mycket förstående för dom heller.
Jag som är en så kallad... "Doer" (GÖRA!), som kämpar in i det sista och ger mig fasen inte förrän jag har uppnått det jag vill fastän det finns flertalet bakslag och fall i bagaget, har svårt för människor som får mycket serverat. Må så vara att dessa människor kanske är nöjda med detta och mår bra av det men jag kommer aldrig någonsin att förstå det. Ska jag ha någonting vill jag känna att jag FÖRTJÄNAR det, att det blir min belöning av allt slit.
Och ja, jag har länge och många gånger varit svartsjuk på dessa människor som bara får saker till höger och vänster, utan någon anledning och utan att behöva göra någonting för det vilket har resulterat i falsk glädje för deras skull när jag innerst inne kokar och har lust att vända på klacken och gå.
När jag träffade en helt underbar vän för två dagar sen så satt vi och pratade om just det här ämnet.
Hon är precis som mig, vill göra saker, kämpa för sitt sedan få det välförtjänta som hon så har slitit för.
På ett eller annat sätt är hon som en spegelbild av mig, vi delar många lika åsikter och tankar.
När vi pratade om människor som tar saker för givet och får mycket ställde hon en fråga till mig,
som jag borde ha ställt till mig själv för länge sedan;
"Skulle du vilja byta plats med dessa, vara dom istället?"
Nej utbrast jag. Det finns inte en chans att jag skulle vilja vara dom istället, för då hade jag inte varit den jag är idag med all den lärdom som jag har fått på vägen genom mina kamper.
Och så var det med det, svartsjukan är som bortblåst - Tack vare en liten fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar