Passion - När du väl har den, finns den alltid

Hör och häpna!

Trots att det tog otroligt lång tid för mig att somna i går kväll och att när jag väl somnade så sov jag uruselt så tog jag mig till gymmet på morgonen innan jobbet.
När alarmet gick igång så tryckte jag ansiktet mot kudden och tänkte "Nej fy fan i helsike!" men efter att jag slog mig lite i huvudet och sa till mig själv att gå upp ett flertal gånger, så gick jag upp.
Jag packade min väska, fick i mig frukost och hoppade på första bästa buss.

Trots att jag var trött och seg så blev det ett av dom bästa träningspassen jag har haft.
Med lite energidryck och fantastiskt peppande musik så började med lätt jogg för att sen fortsätta med intervaller. I slutet kändes det som att jag skulle trilla av löpbandet. 25 minuter blev det.

Efter det satte jag igång med ben och rumpa och avslutade hela passet med mage och stretch.
Ökade vikter på alla övningar, färre reps med högre vikter, tills jag till slut knappt kunde stå på benen.

Jobbade sedan fem timmar för att sedan träffa fina och underbara Madde på stan.
Det blev lite fika och lite ögonshopping inför julen.

Imorgon har jag en ledig dag att se fram emot.
Ett rikligt ryggpass tänkte jag börja dagen med för att sedan träffa min kompis Maria en stund.
Kvällarna spenderar jag mestadels med näsan i skolböckerna.

Göra sitt bästa betyder mycket mer än man tror. Lägg inte för höga krav

Jag har tyvärr tappat mitt fokus och min inspiration till att blogga lika mycket som förr.
Förr känns det som att jag har haft mer att berätta om, att uppdatera om.
Lite tanken med den här bloggen var att ni skulle få följa mig först och främst på min väg till en starkare, bättre och mer hälsosam kropp med träning och kost.

Tyvärr har motivationen till träning också varit väldigt låg på sistone. Jag har haft mycket jobb och studier och om nätterna har jag inte fått den välbehövliga sömn jag vill och har då varit alldeles för trött och energilös. Peppar peppar!
Nu känns det som att motivationen är på väg upp igen och jag var ner på gymmet idag efter jobbet med min bror. Vi körde ett ordentligt axel och bröstpass som har tagit slut på mig.

Jag började med bänkpress för att sedan gå över till maskiner för bröst och axlar. Var slut redan efter bänkpressen och kände hur det brände men vi pushade varandra och körde på till utmattning.
Fria vikter för axlarna fick avsluta passet och då var det riktigt tufft.

Men vi kämpade i 1,5 timme och på hemvägen köpte vi 1,5 kg färsk lax som fick bli
kvällens middag.

Det blev en snabb dusch efter middagen och kvällen nu spenderar jag framför datorn för att ägna åt mina studier. En dag efter ligger jag så målet är att bli klar och skicka in allting innan sängen kallar.

Imorgon har jag fem timmars jobb igen att se fram emot plus löning. Med 20 kr kvar på kontot så känns det skönt med en löningsdag. Förhoppningsvis tar jag mig upp innan jobbet imorgon för att köra ett benpass på gymmet för efter jobbet ska jag möta upp Johanna för att gå en vandring igenom stan, ev en konsert och lite marknad till förmån för Kvinnojouren.

Det var allt jag hade och informera om just nu!
Hörs snart igen förhoppningsvis!

En perfekt ledig dag

Idag har det varit en dag där fokusen har legat till hundra procent på studierna. Då jag hade hamnat lite efter i kursen så ville jag satsa den här lediga dagen på att komma ikapp och dessutom läsa i läroboken.
På mitt första inskickade uppdrag fick jag E i omdöme och i mitt andra inskickade uppdrag som jag skickade in idag, fick jag ett C! Vilket känns toppen, att få en höjning. Då ska jag bara satsa ännu mera och köra samma race men med mera analyser av allting.

Sedan har jag även städat lite idag och så gick jag iväg och handlade inför middagen.
Blev en fantastiskt god räkgryta med mycket styrka i.
Efter maten drog jag och brorsan ner till stan och gymmet och körde oss slut på ett grymt ryggpass där vi pressade till max och efteråt orkade vi knappt bära hem två liter mjölk.

Ganska nyligen hemkommen sitter jag nu här och smälter mitt lilla kvällsmål och efter-träning-påfyllning. Imorgon väntar ännu en ledig dag där jag ska plugga för att sedan gymma igen med brorsan och framåt tidig kväll blir det mysfika på stan med världens bästa Johanna.

Sedan är det jobb igen på fredagen och så åter igen får vi se vad helgen ger.

Jag gör mitt bästa - Tur i oturen

Nu är Halloween över för i år och det verkar som att vi i Sverige börjar omfamna denna amerikanska tradition mer och mer för år. Bus eller godis blir större bland familjerna och dräkterna blir mer detaljrika för varje firande. 

Jag tycker det är kul som utomstående men det är ingenting som jag själv vill engagera mig så djupt i varenda år. Var i vilket fall som helst på mitt första Halloweenparty i år där det var ett måste att komma utklädd och det var riktigt kul. Festen var lyckad enligt mig! 

Jag har hamnat lite efter i studierna men försöker komma ikapp och idag har jag spenderat största delen av att sitta och studera faktiskt. Även ett svar från CSN har jag fått och jag har fått beviljat bidrag vilket känns toppen. Lite extra pengar i plånboken är aldrig fel, 

speciellt när en semester väntar.

Träningen går sisådär. Har fått provsvar från läkaren som jag var och tog en väldig massa blodprov hos och enligt mig är resultatet lite tur i oturen; Alla mina värden ser bra och normala ut - 

Vilket innebär att det sitter i huvudet (problemet är psykiskt) och det är svårare att "bota" så jag hade på sätt och vis föredragit fysiska problem. 

Men jag och mamma pratade lite och vi är likadana på det stadiet. Det dröjer lång tid innan någonting går över för oss. Trots att problemet i sig är borta och den jobbiga tiden har gått över, men vår läkningstid är väldigt lång och vi får tyvärr ha tålamod med det vare sig vi vill eller inte. 

Imorgon blir det tiotimmars jobb och det betyder inget gym. 

På onsdag och torsdag är jag ledig och då blir det både träning och studier som står högst på listan.

På fredag jobbar jag sedan lunch och i helgen vet man aldrig vad som händer.

Vilodagar uppskattas mer än man tror

Denna helg spenderade jag äntligen i Avesta hemma hos Micke.
En välbehövlig vilohelg så att säga. Det har blivit mycket festande och firande på sista tiden och jag måste säga att det var skönt med en helg där vi tog det lugnt.
Det blev promenader, middag på O'learys och jag drack även då bara vatten till maten och sen har vi avslutat varje kväll med en bra film.

Nu är jag tillbaka i Uppsala igen och jobbade fram till klockan fyra idag.
Nu har jag sen dess suttit och pluggat och gnuggat mitt huvud för att kunna rimma fram två dikter.
Inte min styrka men efter lite om och men så.

Imorgon väntar ännu en arbetsdag och då får jag se till att sitta ett tag på kvällen med studierna.
På onsdag kommer Micke till Uppsala för en arbetsintervju och vi ska inhandla kostymer till kommande Halloweenfest. På lördagen blir det också jobb annars ska jag försöka fokusera så mycket energi som möjligt på att sätta igång min träning.

Wish me luck!

Tittar och fokuserar framåt

En solresa är bokad och klar!
I januari flyger jag och min älskade Micke till Yucatanhalvön i Mexiko för två härliga veckor i värmen så vi kan slappna av och ha det riktigt skönt. Nu längtar jag faktiskt efter vintern för då kommer januari närmare. Hihi.

Igår var jag på gymmet och körde ett lite lättare axel - och bröstpass där jag avslutade med en rejäl slakt av magen. Härligt att vara tillbaka på gymmet igen efter två veckors sjukdom. Men jag startade lite försiktigt åtminstone och pushade mig inte till max.
Idag var jag också dit för ett benpass. Jag körde på lite hårdare idag och stretchade ordentligt efteråt.

Morgondagen bjuder förhoppningsvis på en promenad innan jag ska iväg till mitt introduktionsmöte och sen jobb. På torsdag hade jag tänkt ta ett ryggpass på gymmet och i helgen blir det både det ena och andra.

Det blir tidigt i säng idag, jag känner mig utmattad både psykiskt och fysiskt och behöver vila.
En liten uppdatering kunde jag bjuda på i vilket fall som helst.

Tillbaka till storstan och skolbänken

Jag är tillbaka i Uppsala igen.
Jag har haft hela veckan ledigt och på måndagen, tisdagen och onsdagen träffade jag vänner för lite fika och snack och på onsdagseftermiddagen åkte jag iväg till Avesta eftersom min ledighet ändå fortsatte veckan ut.

Förkylningen är nästan helt över så den kommande veckan ska jag ta mig till gymmet igen och påbörja och komma igång med träningen igen. Det har blivit lite lättare promenader under veckan men ingenting mer ansträngande än så.
Det har varit riktigt härligt att få vara där borta långt ifrån allting annat.
Jag har kunnat slappna av och gjort lite mina saker och vissa timmar faktiskt inte gjort något alls.

På fredagen bjöds vi hem till Lovisa och Niklas och åt grillat till middag, fantastiskt gott och på lördagen så var vi ut och åt på restaurangen The White Monkey. Härlig stämning var det och god mat. Även lite trubadur hann vi lyssna på innan vi gick hemåt.

Men som sagt, nu är jag tillbaka igen och räkningar är betalda.
Plånboken är lite ledsen men jag får skylla mig själv då jag har shoppat väldigt mycket senaste tiden.

Snart börjar jag också att studera. Jag har två kurser på gång. En som heter Skrivande.
Ett val från mig själv då jag älskar att skriva och man kan alltid bli bättre.
Den andra kursen är Psykologi b. Ett otroligt intressant ämne och jag tyckte mycket om att läsa Psykologi a så jag tänkte att jag lika gärna kunde ta nästa också.

Det blir tidigt i säng ikväll. Imorgon ska jag upp och ta en promenad innan jag ska jobba ett halvt pass. Sen blir det förhoppningsvis gymmet!

En käftsmäll och så är jag tillbaka i verkligheten

Jag har tagit avstånd från bloggen en period på grund av jobb, stress och allmän frånvaro.
Enda sen vi kom tillbaka till verkligheten och det så kallade livet i Sverige från resan i London har jag försökt gömt mig från mitt vardagliga liv som jag många gånger vantrivs med.
Jag har sökt en slags tillflykt i ett annat liv för att slippa bekymra mig och ha daglig ångest.

Denna tillflykt har funnits i alkoholen och vänner. Det har blivit alkohol och rejäla, dyra mängder av det från helt vanliga veckodagar till tvådagars firande på helgerna och trots att jag många dagar vaknar med den värsta baksmällan så har jag tagit mig tillbaka till samma ställe.
För där har jag ju trots allt väldigt roligt och jag behöver inte fundera över framtiden.

Jag vet att det är en ganska vanlig tillflykt för många och jag erkänner att jag har gömt mig där.
Under fredagskvällen när jag låg i min säng med den värsta baksmällan jag har haft så började jag att gråta. Verkligheten dök upp och gav mig en rejäl käftsmäll rakt i ansiktet.

Nu när jag istället sitter vid mitt skrivbord så har jag dragit på mig en förkylning och jag har insett att det är dags att ta det lite lugnt och rensa min stackars kropp som har tagit alltför mycket stryk.

Jag saknar träningen och all den fantastiska mat som jag ibland tar orken att förbereda och laga.
Så jag har under kvällen sökt efter både nyttiga och ena riktiga rensa-kroppen-smoothies och hittat ett par stycken jag ska börja med. Jag har även i mitt sökande hittat ett par matrecept som lät väldigt goda som också då ska testas.

Från och med imorgon tar jag en dag i taget och för det första är min fokus på att bli frisk och försöka att ta det lugnt hemma och så tar vi ett steg i taget.
En sak som är säker; Det här är i alla fall ingenting annat än nyttigt för mig!

Why do this happen to me

Jag fyllde 26 år för ett par dagar sedan och jag hade ärligt talat mer årskris när jag fyllde 25.
Idag satte jag mig och tittade efter lediga bostäder på Uppsala Hems hemsida och lite för skojs skull tänkte jag; Jag anmäler intresse på en för att se hur bra till jag kommer och om det finns chans att få en. En liten framtidsplanering tills när Micke får jobb här i stan.

Men ve och fasa! När jag loggade in stod dessa siffror och stirrade mig rakt i ansiktet:
Kötid from 2014-03-31.
Sist jag tittade hade jag kötid från januari 2010 så jag funderade...
Vad har jag gjort för att förlora den?
Jag har sagt upp min lägenhet, men inte ska det påverka kötiden. Eller?

Jo det gör det. Fråga mig inte varför för det vet jag inte. Jag har skrivit ett förvirrande mejl till Uppsala Hem och förväntar mig ett svar imorgon. Men egentligen, om vi tänker efter...
Vad är det för sjuk regel att kötiden startas om pga en uppsägning?
Det är inte så att jag hamnar före andra med längre kötid, jag behåller väl min satans plats.

Så ja mina damer och herrar. Efter en stressig och dålig morgon som blev en fantastisk dag och kväll förvandlades till en mardröm och här sitter jag nu... Med en rejäl ångest och livskris!

Jag är 26 år gammal utan en fast inkomst och jag kommer inte kunna flytta hemifrån på år!
Det är ett bakslag som heter duga och jag säger såhär; Fuck my life!!

One year older but none the wiser

Då är man ett år äldre igen. Dagarna blir kortare och månaderna går snabbare.
Är det dags att börja leta efter den perfekta rynkkrämen nu? Nej, fast jag erkänner...
Jag ögnade igenom den hyllan när jag var i affären nyss.

Jag har fått många gratulationer och en helt underbar present från min fina karl.
Han köpte en Galaxy Samsung S5 till mig så nu inväntar jag på ett nytt SIM-kort för att sedan kunna börja använda den, och speciellt kameran ska jag tala om.

Det har blivit både en promenad och en vända till gymmet idag.
Jag har börjat fokusera mycket på mina axlar då smärtan har börjat komma tillbaka under långa jobbdagar och idag brände det sådär riktigt härligt i dom under träningspasset.
En och en halvtimme blev jag där innan jag tog mig hem för att laga en god födelsedagsmiddag till mig själv medan Micke är på jobbet.

Minns ni mitt förra inlägg där jag nämnde framtiden?
Jag känner mig fortfarande ganska lugn angående den.
Jag försöker passa på att njuta just nu. Fast jag har inte glömt den helt, den ligger i baktankarna och inväntar att plockas fram och dammas av, för så småningom måste jag ta mig en rejäl funderare.

Imorgon väntar kräftskiva och på lördagens vankas det jobb och avslut på den kvällen blir att närvara på ett 30-årskalas. Fantastiskt!

Two drifters of to see the world

Somebody give me a oneway ticket back to London.

Sittandes här i mjukisbyxor och sockar så tänker jag efter.
Hösten är på väg, vindarna blir kallare och kvällarna blir mörkare, men jag har ingenting emot det.
Jag gillar hösten och vintern, det är mysigt på många olika sätt och tänk er själva...
Om det skulle vara 30 grader varmt varje dag, varje månad hela året om.
Skulle inte det bli tråkigt? Vad finns det då att sakna?

Många drömmer om att flytta till ett varmt sommarparadis men jag skulle inte ha någonting emot att bo i England, eller vissa delar av USA, där det faktiskt finns höst och vinter.
Det är inte vädret som gör det, det är människorna och atmosfären.

Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir "vuxen". Ärligt talat så har jag ingen aning,
men paniken är inte lika stor som den har varit tidigare.
Jag planerar och vill ha kontroll men ibland blir det som det blir.
Jag går igenom en fas just nu och förhoppningsvis så håller den inte i sig allt för länge.

Den här veckan med väldigt lite jobb kommer att fokuseras otroligt mycket på träning..
och även kanske lite framtid?
Det får framtiden utvisa ;)

Var är mänskligheten på väg?

Är ni engagerade i politik?
Jag önskar att jag vore det.
Jag vill engagera mig för vill man ha förändring måste man själv vara med i den och göra någonting åt det.
Men...
Politik i mina ögon har blivit falskt och smutsigt.
Förr i tiden gjorde politikerna det dom sa, dom stod för det dom sa med raka och direkta svar.
Om ni såg när SVT pressade Reinfeldt så vet ni vad jag menar.
Han kunde inte ge dom något direkt svar om problemet runt arbetslösheten och försökte hela tiden att gå runt frågan och gå in på en annan väg.
Det är det jag inte gillar.
Jag önskar att vi kunde byta ut alla politiker som vi har och ersätta dom med nya och ärliga människor.

Jag har ärligt talat ingen aning om vilket parti jag ska rösta på. Varför?
För att inget parti kan ge några direkta svar på hur dom ska lösa samhällsproblemen.
Dom smyger runt och utan att använda ordet lovar dom saker för att fiska röster.
När dom väl sitter där säkert, slappnar dom av och tar pengar utan att bry sig om oss vanliga människor.

Jag önskar mig mera civilkurage och att jag skulle våga starta en slags demonstration för att visa mitt missnöje. Det finns fler som tänker som jag men vi röstar istället blankt och håller oss tysta.
Någonting måste göras, vi behöver flera med civilkurage.

Det är min ståndpunkt.

Känner du dig fast - Våga be om hjälp

En tjej som älskar allting som har med träning och hälsa att göra följer många olika personer på Instagram som jag har som motivation och inspiration. Det är otroligt vilka resor många gör, från farligt undernärda eller överviktiga till en hälsosam figur och då menar jag inte Hollywood och filmkroppar.
Nej. Helt vanliga och mänskliga kroppar med former men med hälsosamma former.

Jag har inga problem med att hitta min motivation och min driv till träning men jag har många gånger känt att jag har fastnat och stått på samma plats utan några resultat, eller inte tillräckligt snabba resultat.
Jag fick kontakt med en fantastisk människa, tränare och hälsocoach som har hjälpt mig mycket.
Vi har tränat ihop tre gånger och hon är otroligt tuff men jätteduktig på att ge beröm och pusha.
Vi har igen tagit kontakt för att jag skulle vilja ha ännu mera hjälp, speciellt med min kost.

Trots hur mycket jag tycker om att träna så är jag urusel på den viktigaste delen av allt - maten.
Jag menar inte att jag äter mycket skräpmat och godis, det gör jag definitivt inte, men jag är väldigt lat och bekväm. Jag är också fantasilös vilket många gånger resulterar i att jag inte äter någonting alls eller brer mig en smörgås till middag.

Så i en månad framåt från och med idag ska jag få veckoläxor.
Denna veckas läxa som ska vara klart på söndag är;

400 knäböj
200 armhävningar
100 upphopp
300 tåhävningar
100 burpees
400 varierande situps
5 promenader
3 intervalltillfällen (minst 40 minuter sammanlagt)

Sen ska jag självklart räkna kalorier utöver detta och självklart har jag mina vanliga gympass med.
Jag inväntar ett kostschema som antagligen glider in imorgon som jag även ska följa.
Denna månad kommer bli fylld av hatkärlek och trötthet men antagligen kommer jag att må helt
fantastiskt bra! Jag längtar och både fotograferar och mäter före/efter och ni får följa min
uppdatering här på bloggen.

All around me are familiar faces

It seems that my past is catching up with my future...

It's been a while

Om han förstår det på fel sätt spelar ingen roll för mig men sanningen är att jag tackar honom, och Gud.
Och inte bara det, jag har förlåtit honom.

Jag har efter nästan tre år stått ansikte mot ansikte med mannen som förändrade mitt liv på både det ena och det andra sättet och det fick mig att inse att jag har förlåtit honom.
Det finns ingen ilska kvar där, inga dåliga känslor och mörka tankar.
Inte heller förståelse eller någonting som kommer att glömmas bort, men förlåtelsen har jag accepterat.

Han får vara naiv, han får leva sitt liv i ovisshet om att han någonsin har gjort någonting fel och att han är det bästa som någonsin fanns i mitt liv, men han får leva med det om det gör honom lycklig.
För att jag, jag vet sanningen.

Ibland behöver man någon annan som ställer frågan åt dig

Då det här är en ny blogg ska jag uppdatera lite om ett par åsikter jag har angående människor födda med silversked i munnen - Jag har inte mycket respekt för dom och jag har inte mycket förstående för dom heller.

Jag som är en så kallad... "Doer" (GÖRA!), som kämpar in i det sista och ger mig fasen inte förrän jag har uppnått det jag vill fastän det finns flertalet bakslag och fall i bagaget, har svårt för människor som får mycket serverat. Må så vara att dessa människor kanske är nöjda med detta och mår bra av det men jag kommer aldrig någonsin att förstå det. Ska jag ha någonting vill jag känna att jag FÖRTJÄNAR det, att det blir min belöning av allt slit.

Och ja, jag har länge och många gånger varit svartsjuk på dessa människor som bara får saker till höger och vänster, utan någon anledning och utan att behöva göra någonting för det vilket har resulterat i falsk glädje för deras skull när jag innerst inne kokar och har lust att vända på klacken och gå.

När jag träffade en helt underbar vän för två dagar sen så satt vi och pratade om just det här ämnet.
Hon är precis som mig, vill göra saker, kämpa för sitt sedan få det välförtjänta som hon så har slitit för.
På ett eller annat sätt är hon som en spegelbild av mig, vi delar många lika åsikter och tankar.

När vi pratade om människor som tar saker för givet och får mycket ställde hon en fråga till mig,
som jag borde ha ställt till mig själv för länge sedan;

"Skulle du vilja byta plats med dessa, vara dom istället?"
Nej utbrast jag. Det finns inte en chans att jag skulle vilja vara dom istället, för då hade jag inte varit den jag är idag med all den lärdom som jag har fått på vägen genom mina kamper.
Och så var det med det, svartsjukan är som bortblåst - Tack vare en liten fråga.

Äntligen ett vettigt svar!

Jag önskar att jag hade tagit mig till en sjukgymnast direkt istället för att springa mellan läkare och sjuksköterskor hit och dit för att försöka få reda på anledningen till min stelhet och smärta i övre ryggmusklerna. För två dagar sen var jag hos en sjukgymnast som kände och tryckte längs min rygg och runt mina axlar och på nacken och han sa att alla kotor satt rakt och fint, inga större konstigheter.
Diagnosen skolios har jag redan fått, för flera år sedan, men nu fick jag en direkt förklaring till att jag ofta kan känna mig stel i nacken och axlarna och få ont runt det området.
Jag minns ej vad han sa att dom musklerna hette på latin, MEN det han sa var i alla fall att jag är väldigt svag i övre ryggmusklerna och måste bygga upp dom med små övningar som jag fick av honom.
Mina skuldror har alltid stuckit ut väldigt mycket, ingenting särskilt tänkte jag, men då skuldrorna och axlarna hör ihop så är det all anledning till min smärta.
Axlarna är alltför långt fram fortfarande = skuldrorna sticker ut.
Så dessa övningar ska stärka mig i dessa områden så att mina axlar kommer bak och ner och skuldrorna in.

Det är bara att fortsätta kämpa!
Jag har känt mig ganska seg på träningsfronten för första gången, skyller på bekvämligheten under semestern,
men imorgon har jag tänkt att dra mig upp ur sängen på morgonen oavsett om jag är trött och gå och simma ett par längder innan jobbet.
På söndag blir det förhoppningsvis dubbelt pass!

Dags att sätta igång igen, skärpning nu!

I thought you were stronger then that

So it is true what they say - The moment you stop thinking about them, they show up.

Jag har inte sett mitt ex på evigheter, ibland har jag och nära trott att han gått under jorden eller bytt stad
för att han så sällan har setts till. Men han finns kvar, på samma plats i samma ort.
Idag... såg jag honom, två gånger.
Han kom och åt på mitt jobb och jag blev chockerad över hur jag reagerade.
Jag blev känslosam, men fortsatte att göra mitt jobb och försökte knuffa undan mitt underliga beteende.

När jag kom fram till busshållplatsen efter jobbet stod han där, igen.
Typiskt, tänkte jag.
Han klev på bussen före mig med någon vän och satte sig en bit bak i bussen.
Jag klev på och gick in i bussen men när jag upptäckte var han satt så vände jag mig om och satte mig
längst fram. Jag har aldrig blivit så besviken på mig själv förut!

Det har gått två och ett halvt år, och vad gör jag? Jo jag vänder mig om för att undvika honom!
Jag trodde att jag var starkare än så och det värsta är, att nu tror han att han fortfarande äger mig.
Att det är han som är i kontroll och jag fortfarande gömmer mig.
Jag blev förbannad på mig själv längst fram i bussen där jag satt.
Jag hade lust att slå näven rakt in i väggen och skrika vad dum jag är.

Jag är arg och otroligt besviken på mig själv.
Jag trodde verkligen att jag hade kommit längre än så på den här tiden.
Det näst värsta; Jag kommer aldrig sluta älta det här tills jag får en ny chans.

Back on track

Tillbaka till verkligheten som jag skrev föregående dag.
Jag har jobbat nio timmar idag, timmarna gick ganska fort fastän vi hade väldigt lite att göra.
Jag har inte saknat jobbet i sig, inte alls, men mina kollegor har jag saknat enormt!
Vi pratade massor och snackade om vad vi gjort och vad som ska hända och skrattade jättemycket som vanligt. Min härliga lilla kebabfamilj.

Hemkommen och har packat upp det mesta och fått så mycket ordning som det går just nu på mitt rum.
Fått i mig lite kvällsmat och ska strax hoppa in i duschen. Det blir nog ganska tidig kväll, något avsnitt av Sex and the City skulle jag tro innan jag gosar ner mig hos min kudde.

Imorgon ska jag sätta igång med träningen på riktigt igen och matvanorna.
Dags att börja använda Lifesum igen och träna hårt.
Fick förresten många fina komplimanger på jobbet idag vilket jag blev väldigt glad över!

Tack för min del idag, imorgon väntar en ledig dag fylld av träning.

Back to reality

Sista kvällen på min semester nu.
Imorgon tar jag tåget till Uppsala igen för ett niotimmars jobbpass och så är jag tyvärr tvungen att ta mig tillbaka till verkligheten igen.

Det har känts konstigt att vara tillbaka från London för där var man igång från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Man tog det lugnt när man la huvudet på kudden.
Efter att vi har kommit hem har vi inte gjort mycket alls. Det har blivit lite promenader och igår var vi iväg och badade, 28 grader i vattnet så det var helt underbart att svalka sig från 35 graders värme på land.
Det har varit väldigt varma dagar vilket också har resulterat i lite ork till att göra någonting.
På sätt och vis skönt, på sätt och vis lite långtråkigt.

Men som sagt, imorgon åker jag tillbaka hem till storstan för att ta tag i studier, jobb och framtid -
och framför allt träningen igen. Träningen har jag faktiskt saknat enormt!

En kort uppdatering från den svettiga lägenheten i Avesta.

Bilder från London

London baby!!

Ja.. Jag vet knappt var jag ska börja någonstans. Inatt kom i alla fall jag och Micke hem till Sverige igen efter en helt fantastisk och oförglömlig resa. Som sagt vet jag knappt var jag ska börja.

Vi hann i vilket fall som helst med otroligt mycket mera än jag trodde, vi har säkerligen gått minst två, tre mil per dag och strosat längst Londons långa gator och sett allt från museum till märkeskläder.

Första kvällen blev det en sen middag på en pub som heter The King's Head i närheten av mitt och Mickes hotell Holiday Inn som för övrigt var ett gigantiskt stort hotell på 28 våningar.
Fräscht, snyggt och väldigt härlig service.
Mamma och brorsan Peter som ankommit tidigare på dagen väntade på oss och efter middagen blev det en tidig kväll i säng.

Dagen efter blev det picknick i stora Hyde Park. Varje dag har vi haft härligt väder upp till 30 grader och vi tog oss även till Harrods, ett stort och känt klädforum med allting från Chanel till Manolo Blahnik.
Pengarna för att kunna inhandla någonting där har jag verkligen inte men bara att strosa runt och se designerskor är som himmelen för en skoälskande kvinna som mig.
Vi hann även med Buckingham Palace och den brittiska flaggan var uppe då,
(det sägs ju när flaggan är uppe så är drottningen hemma) och sedan promenerade vi till Piccadilly Circus där det finns ännu mera butiker och pubar. Vi gick igenom många minnesplatser från Första världskriget till prinsessan Diana.

Bortsett från all kultur och allt det historiska i England har vi självklart ätit på massor av olika pubar.
För det är inte tillåtet att åka till England utan att äta på pub för det är så engelskt som det bara går.
Vi hittade flera och jag tyckte maten har hållit standarden och varit bra på varenda ställe, MEN
den bästa maten fick vi (enligt mig)... på Jamie Olivers italienska restaurang. Aldrig ätit så gott förut!!

Vi har även tagit en tre timmars båttur fram och tillbaka till Greenwich och gått runt där och gått igenom deras stora marknad - Greenwich Market - där allting som säljs är handgjort. Väldigt mycket fina saker!
Självklart har vi handlat kläder också, på Primark som är lite mer prisvärt, ungefär som Sveriges H&M.

Två kvällar i rad hamnade vi på mammas och Peters sida av Hyde Park på en pub som heter The Swan.
Fantastiskt god mat och alla helgdagar har dom livemusik, en trubadur och Sing-a-long. Vi blev så förtjusta ena kvällen så vi tog oss dit kvällen därpå också.
Bra musik, trubaduren (Lee) var jätteduktig och han var en riktig underhållare.
Charmig, skojig och han involverade publiken hela tiden.
Atmosfären på det här stället var magiskt!
Alla pratade med alla och alla skrattade och skålade och sjöng med.
Dit kommer jag utan tvekan att gå nästa tripp till London!

På söndagen där efter The Swan blev det utgång (Ja, utgång och dans på en söndag!) Vi träffade ett par härliga svenska tjejer som bott i London ett par månader så med deras hjälp tog vi oss ut och dansade som tokar i Soho sista kvällen i London. Jag har aldrig haft så roligt och aldrig träffat så härliga människor förut.
Jag älskar det och jag saknar det redan!

Of to London

Jag tänkte att jag skulle skriva en kort och snabb liten uppdatering innan jag och Micke flyger iväg till London. Jag har nog inte riktigt förstått att jag ska iväg dit ännu för jag känner inget särskilt.
Nervositeten kommer nog på Arlanda, första gången nånsin jag åker på semester själv (sist var jag runt tolv år och åkte med mamma) så jag blir nog pirrig sen.
Men jag ser fram emot det otroligt mycket!

Jag kommer uppdatera när jag kommer hem igen, med bilder och ord!

Ju äldre man blir desto klokare och försiktigare blir man... eller?

Ni minns sträckningen jag skrev om?
Om det inte har gått över under helgen måste jag ringa vårdcentralen. Jag börjar bli lite orolig och funderar på, ska det ta över en vecka för en sträckning att försvinna? Eller har jag skadat mig på något vis?

Jag var i vilket fall som helst på gymmet i morse, innan jobbet. Började med lätt jogging som uppvärmning och gick direkt över till att intensivträna min mage utan pauser. Sen ställde jag mig vid smith-maskinen och körde slut på ben, lår och rumpa med massvis av knäböj. Olika vikter, olika ställningar men jag körde till utmattning så att jag till slut knappt kunde gå ner för dom två trappstegen till omklädningsrummet.

Sen jobbade jag i fem timmar och när jag kom hem ville jag utnyttja solen och värmen som fortfarande var och jag tog en promenad i 35 minuter i naturen. Varmt men otroligt skönt att få frisk luft.

Imorgon blir det endast lite simning på morgonen då jag har lite att göra på förmiddagen.
Jag jobbar fram till 21 och ska sedan träffa Johanna för en afterwork.

Ett tips om ni vill ha koll på hur mycket/lite ni äter- Hämta ner appen Lifesum (Shape up). Riktigt bra och ännu bättre om du även betalar för Guldversionen. Den hjälper mig mycket så att jag kan ha koll på mina matvanor och min träning.

Dags för sängen tidigt ikväll
Hoppas ni haft en fantastiskt bra dag i solen och sover gott!

Tillbaka till platsen som jag älskar

Efter en vecka är jag tillbaka på gymmet och trots den tropiska värmen vi har fått nu så har jag saknat det väldigt mycket, att få pusha mig till det yttersta och köra varenda övning till utmattning. 

Förra veckan sträckte jag mig rejält i axlarna och ryggen och har haft riktigt ont men nu känns det bättre. 

Det är inte hundra men jag kör så länge som jag inte känner av det.

Halvdag på jobbet idag och halvdag imorgon. På torsdag och fredag har jag långa dagar att se fram emot i värmen innan jag åker till Avesta och Micke för att fira hans födelsedag. 

Jag ska nu spendera kvällen i sängen med en tallrik jordgubbar och glass och titta på Sex and the City. 

Oh yes, I love that show. Jag har sett den flera gånger och kan se den om och om igen. 

Imorgon blir det ett träningspass innan jobbet för efter blir det antagligen fika med finaste Johanna.

Första men absolut inte sista

Jag har haft en härlig dag i det äntligen fina vädret.
Det verkar som att sommaren är på väg och det är jag väldigt glad över.

Jag började morgonen med ett träningspass på gymmet och halvvägs in lyckades jag sträcka mig vilket gjorde mig besviken och arg. Jag fick avbryta träningen och ta mig till apoteket för att köpa Voltaren och ta mig an fem timmars jobb.

Efter jobbet träffade jag min älskade syster och vän Engla-Johanna för en fika på Wayne's uteservering.
Vi satt och skrattade och pratade om allting mellan himmel och jord.
Efter det åkte jag hemåt för att äta middag och ta ett bad.
Och snäll som min mamma är så har hon suttit och klickat runt på internet för att kika efter resor till London.
Och vad gör hon? Självklart hittar hon en resa! Bra pris, bra hotell väldigt centralt och nära till det absolut bästa som man vill upptäcka i London.

Så resan är bokad och betalt så den 17 juli åker jag och min pojkvän Mikael till London.
Min första resa och semester någonsin sen jag var barn så det kommer bli mycket blandade känslor.
Nervositet, spänning och hur mycket förväntningar som helst!
Min första, men absolut INTE den sista resan för det är någonting jag vill göra hela livet.
Resa, upptäcka och träffa nya människor.

Det här ser vi fram emot så det bara skriker om det!

Alla korten på bordet

Jag är Anna, Uppsalabo.

Jag har startat den här bloggen som en ögonöppnare, för mig själv och för andra som kanske väljer att följa mig på min väg. Jag har också startat den här bloggen för att dela med mig av mina erfarenheter och mina åsikter och jag tar jättegärna emot kritik och åsikter så länge dom inte är anonyma.

Som artonåring blev jag djupt förälskad. Jag såg ingenting och jag visste ingenting.
Kärleken var bokstavligt talat blind.
Jag hamnade i ett destruktivt förhållande och efter fem år lyckades jag hitta styrkan att lämna honom.
Under den tiden fick jag många ärr, mest psykiska och dom kämpar jag med än idag.
Jag gick från överviktig till att utvecklade anorexia i ett tidigt stadie.
Jag skar mig och med en kniv mot halsen hotade jag att ta mitt liv.

Mitt liv har vänt på så många olika nivåer nu och det kommer jag att skriva om.
Hur jag har hittat passionen och kärleken till att träna och leva hälsosamt samt kommer jag även att dela med mig av mina tankar och åsikter om allting mellan himmel och jord.

Jag har mina blåa dagar, precis som alla andra och det kommer att märkas på ett eller annat sätt.
Ha tålamod med mig och jag hoppas att ni kommer finna denna blogg intressant och värd att följa.

Välkommen till en förr vilsen själ som nu växt till en kvinna med en obeskrivlig styrka och vilja.

Det här är jag; Mitt förflutna och min framtid

So this is my closure...

Jag ångrar aldrig den dagen jag träffade dig.
Jag ångrar inte heller den dagen jag fick se ditt riktiga jag och spenderade fem år med den personen.
Hade jag inte träffat dig och levt dessa mörka år med dig hade jag inte blivit den jag är idag.
Du har givit mig en otrolig lärdom; Att se igenom folks lögner och att se det ärliga hos människor.
Jag har fått en omänsklig styrka som är väldigt sällsynt och som har gjort mig till den jag är idag.
Det finns inga murar jag inte kan riva, inga hinder jag inte kan ta mig över och inga kliv är för stora.
På ett oförståeligt sätt är jag tacksam mot dig och mot Gud för att jag fick den här erfarenheten.
När jag ser djupt in i mitt hjärta, så tror jag även att jag har förlåtit dig.

Jag förstår nu äntligen vem jag är och att möjligheterna är oändliga.
Med handen på hjärtat; Tack för allting och ingenting.